darksideofthesun.blogg.se

Dark side of the sun del 2

Dark side of the sun del 2.
 
Liz
"Ehm, jag ska nog gå nu, men vi syns väl?", sade Bill, vände sig om och gick mot dörren. Liz tackade för att han erbjöd sig själv att följa med henne och de sa hejdå.
Bill öppnade dörren och gick ut. Man hörde hur han gick nerför utetrappen och sedan sparkade till några stenar. Liz drog av sig sina högklackade skor och såg stora skavsår. Hon hann inte gå halva vägen uppför trappan innan hennes mamma Anja hejdade henne.
"Vem var det där?", frågade hon. Liz satte sig på femte trappsteget. Hon ryckte på axlarna.
"Ingen, han följde bara med mig hem", sade hon och sprang uppför trappen. Liz hörde hur alla hennes syskon snarkade lugnt inne i sina sovrum. Hon gick in på sitt rum och stängde dörren efter sig.
Hon lade sig ner platt i sängen, ställde väckarklockan på sex och försökte somna. 
 
Bill
När Bill mötte killarna stod de fortfarande utanför ingången. Tom brast i skratt och Gustav och Georg drog på munnen.
"Nå, hur gick det?", frågade Tom och klappade Bill på axeln när han kom närmare. Bill log ett halvt leende och ryckte på axlarna.
"Well, sådär", sade han. De fyra killarna gick mot dörren och till sina hotellrum.
"Men, du har väl hennes nummer iallafall?", frågade Tom medans de ställde sig i hissen.
"Eh.. Nej..". Tom suckade, stort. 
 
Liz
När hon vaknade på morgonen var klockan halvåtta. Liz kände hur paniken spred sig i kroppen och hon rusade omkring i huset som en höna.
Hon sprang ner till köket där hela familjen var samlad. 
"Godmorgon Elizabeth! Ska inte du vara på cafét idag?", frågade hennes mamma. Liz tog bröd och plockade fram smöret.
"Jo! Men jag har försovit mig", sade Liz och sprang mot hallen med sin smörgås i munnen. Hon tog tag i sina svarta converse och satte på sig dem. 
"Hejdå!", skrek Liz och gick ut genom dörren. Hon strosade nerför utetrappan och mot den gråa volvon. Hon öppnade bildörren och satte sig.
Nyckeln satt i, nu var det bara att gasa, och hon älskade att köra. Hon känner sig fri.
 
När hon väl var framme parkerade hon och steg ut bilen, låste och gick iväg mot cafét där hon jobbar. Hennes chef, Susanna skulle inte vara på det mest glada humöret när hon såg Liz stiga in genom dörren.
"Liz!", utrbrast hon. "Var har du varit!?".
"Förlåt mig Susanna, jag försvov mig"
"Jahaja, men det är lugnt. Ta på dig förklädet och börja jobba nu", sade Susanna och gav Liz ett leende. Hon ställde sig bakom kassan, som vanligt medans Susanna gick in i köket.
Det var redan fem personer där inne, även om de öppnade för någon halvtimme sedan. Egentligen brukade det inte komma så mycket folk, men idag kände hon att det skulle bli stressigt.

Dark Side Of The Sun del 1

Dark Side Of The Sun del 1
 
Liz
Det var ett riktigt skyfall. Liz sprang hem från Ericas fest och klockan var 01:05. Regnet piskade mot hennes blöta, bruna hår. Det var kallt. Det var mörkt. Det var svettigt.
Hon snubblade över hennes svarta, högklackade skor när en kille som Liz känner kommer fram till henne. Allt var suddigt, hon kunde inte se ansiktet. 
Liz låg på backen och hade skrapat upp de båda knäskålarna. Hon tittade upp på människan som stod framför henne. Hon kisade. Det var killen som brukar komma in på cafét, där hon jobbar. Det var Bill Kaulitz. Den där kändisen från Tokio Hotel. 
Hon har aldrig riktigt lyssnat på dem, bara lite, men de var bra. Hon förstod inte hur hon egentligen inte kunde vara ett riktigt fan.
"Eh.. Ska jag hjälpa dig upp?", sade han osäkert medans han sträckte fram handen mot Liz. Hon tog tag i den och Bill drog henne upp på fötter igen. Han log mot henne.
"Tack", sade hon medans hon vinglade lite.
"Du verkar lite full.. Vill du att jag ska följa med dig hem så att du inte dras iväg någonstans?", sade han och såg in i Liz' ögon. Hon nickade utan att se på Bill.
 
Bill
Egentligen var han påväg för att möta killarna vid hotellet. De stod säkert utanför ingången och väntade på honom. Bill plockade upp sin mobil och klickade på 'kontakter'. Han ringde upp Tom medans han sneglade mot Liz. Hon verkade inte vara något fan, det har hon aldrig verkat vara. 
"Bill, vart är du!?", svarade Tom i andra sidan telefonen. 
"Eh, jag följer med en tjej hem. Hon verkar full", svarade han och kliade sig lite i hårbottnen.
"Va? Men Bill.. Vem är hon då?"
"Ja, du vet tjejen Liz som jobbar på cafét vi brukar gå på?".
"Aha, hon.. Men är inte du lite intresserad i henne?", sade Tom och man hörde på hans röst att han drog på munnen. Bill kände sin bror.
"Aja, men jag måste lägga på. Jag kommer sen.", sade han och tryckte på 'avsluta samtal' och lade ner mobilen i sin jeansficka. Liz gäspade stort och hade blicken fäst på backen. 
De fortsatte att gå, det verkade vara en lång väg till hennes hus. Det var det också. 
"Vem var det du ringde?", sade Liz och bröt tystnaden. För att vara full var hon väldigt blyg.
"åh, det var min bror Tom", sade han. Bill upptäckte att det hade slutat regna. 

De två främlingarna rundade höger. De var framme och stod vid Liz' staket. 
"Vill du följa med in eller?", sade hon lite lagom kaxigt och kollade upp mot honom. Han charmerades av hennes ögon.
"Nej, det behövs inte.."
"Jo, kom!", sade hon och tog ett fast grepp om Bill's arm. Hon stampade uppför en kulle och in genom dörren. 
Huset var lagom stort, men ändå litet. Man hörde att någon sprang mot hallen.
"Åh, Elizabeth! Äntligen är du hemma!", sade en kvinna som sprang ut från vardagsrummet. Det måste vara mamman. 
Hon kramade om sin dotter och lade sedan sitt ansikte på Bill och gav honom smått en mördarblick.
 
Nästa del kommer snart. Vad tycker ni? :) Haha, jag är ingen profissionell författare heller så.. xD