Dark side of the sun del 2.

 

Liz

"Ehm, jag ska nog gå nu, men vi syns väl?", sade Bill, vände sig om och gick mot dörren. Liz tackade för att han erbjöd sig själv att följa med henne och de sa hejdå.

Bill öppnade dörren och gick ut. Man hörde hur han gick nerför utetrappen och sedan sparkade till några stenar. Liz drog av sig sina högklackade skor och såg stora skavsår. Hon hann inte gå halva vägen uppför trappan innan hennes mamma Anja hejdade henne.
"Vem var det där?", frågade hon. Liz satte sig på femte trappsteget. Hon ryckte på axlarna.
"Ingen, han följde bara med mig hem", sade hon och sprang uppför trappen. Liz hörde hur alla hennes syskon snarkade lugnt inne i sina sovrum. Hon gick in på sitt rum och stängde dörren efter sig.

Hon lade sig ner platt i sängen, ställde väckarklockan på sex och försökte somna. 

 

Bill

När Bill mötte killarna stod de fortfarande utanför ingången. Tom brast i skratt och Gustav och Georg drog på munnen.
"Nå, hur gick det?", frågade Tom och klappade Bill på axeln när han kom närmare. Bill log ett halvt leende och ryckte på axlarna.
"Well, sådär", sade han. De fyra killarna gick mot dörren och till sina hotellrum.

"Men, du har väl hennes nummer iallafall?", frågade Tom medans de ställde sig i hissen.
"Eh.. Nej..". Tom suckade, stort. 

 

Liz

När hon vaknade på morgonen var klockan halvåtta. Liz kände hur paniken spred sig i kroppen och hon rusade omkring i huset som en höna.

Hon sprang ner till köket där hela familjen var samlad. 
"Godmorgon Elizabeth! Ska inte du vara på cafét idag?", frågade hennes mamma. Liz tog bröd och plockade fram smöret.

"Jo! Men jag har försovit mig", sade Liz och sprang mot hallen med sin smörgås i munnen. Hon tog tag i sina svarta converse och satte på sig dem. 

"Hejdå!", skrek Liz och gick ut genom dörren. Hon strosade nerför utetrappan och mot den gråa volvon. Hon öppnade bildörren och satte sig.

Nyckeln satt i, nu var det bara att gasa, och hon älskade att köra. Hon känner sig fri.

 

När hon väl var framme parkerade hon och steg ut bilen, låste och gick iväg mot cafét där hon jobbar. Hennes chef, Susanna skulle inte vara på det mest glada humöret när hon såg Liz stiga in genom dörren.
"Liz!", utrbrast hon. "Var har du varit!?".

"Förlåt mig Susanna, jag försvov mig"
"Jahaja, men det är lugnt. Ta på dig förklädet och börja jobba nu", sade Susanna och gav Liz ett leende. Hon ställde sig bakom kassan, som vanligt medans Susanna gick in i köket.

Det var redan fem personer där inne, även om de öppnade för någon halvtimme sedan. Egentligen brukade det inte komma så mycket folk, men idag kände hon att det skulle bli stressigt.

 

 

Ida hade inga planer inför dagen. Hon visste att det var 14 Februari, alla hjärtans dag, men tänkte tillbringa tiden sittandes framför TV:n. 
Allt var bara perfekt. Dock saknade hon någonting, det var Zozan. Det var så ensamt där hemma när hon var själv. Hon orkade inte sträcka sig efter mobilen och ringa henne, så hon lät det vara.
Samtidigt som hon satt i soffan med sin hund Mira i köket hade hon ingen aning om vad Zozan nyss övervägde att göra.

 

Zozan var på väg mot Idas hus med en bukett med blommor och en ask full med chokladhjärtan. Hennes hästsvans svajade när hon gick och hon önskade sig själv all lycka. Hon rundade hörnet mot höger och lutade sig mot Idas staket. Zozan såg in i ett av fönstrerna, lamporna var tända men ingen bil var på tomten.
Zozan höll tummarna och gick in på Idas gård. Hon gick uppför utetrappen och knackade på. Hon väntade en stund men sedan så knackade hon på igen, hårdare. 
Zozan hörde fotsteg och en hand som tog tag i handtaget. Dörren öppnades och där stod Ida, med rufsigt hår och en vit klänning. Ida lade på en gång märke till buketten och asken.
"Hej Zozan", sade hon och vände blicken mot tjejen framför sig. Zozan log. Bara av att se in i Idas ögon fick hennes hjärta att bulta tio gånger snabbare.
"Hej", svarade Zozan och hon började känna hur hon svettades. Ida gjorde ett tecken att de skulle gå in, så de gjorde det. 
Zozan sparkade av sig sina skor och de två vännerna satte sig i köket. Det var tyst ett bra tag. Bara klockans tickande lät.
"De är väl till Albin, antar jag?", frågade Ida och tystnaden bröts medans hon nickade mot Zozans presenter. Zozan log, stort. Kanske skrattade till lite.
"Faktiskt, så.. Är dem till dig", sade Zozan. Hon stirrade in i Idas gröna ögon.
"V..va?", sade hon. Zozan lade fram presenterna på bordet.
"Jag har.. Gillat dig ett bra tag nu och.. varje gång jag ser in i dina ögon.. Inser jag att jag är kär i min vän. Jag vet inte ens om du gillar mig, jag vet inte om du gillar tjejer! Men..", sade Zozan och log mot Ida.
"Jag har alltid hållt det gömt.. För att inte förstöra våran vänskap", fortsatte hon. Zozan lade sin hand på Idas och log. 
"Zozan.. Jag vet inte vad jag ska säga..", sade Ida. Och hon skämtade inte, hon kunde inte få fram ett ord över hur lycklig hon var.

"Du behöver inte säga något, ditt leende visar mer än tusen ord", sade Zozan.
"Ida, vill du bli min valentine?", fortsatte hon.
"Åh, såklart Zozan, såklart!", svarade Ida. De kramade om varandras händer, och åt av chokladen

Dark Side Of The Sun del 1

 

Liz
Det var ett riktigt skyfall. Liz sprang hem från Ericas fest och klockan var 01:05. Regnet piskade mot hennes blöta, bruna hår. Det var kallt. Det var mörkt. Det var svettigt.
Hon snubblade över hennes svarta, högklackade skor när en kille som Liz känner kommer fram till henne. Allt var suddigt, hon kunde inte se ansiktet. 
Liz låg på backen och hade skrapat upp de båda knäskålarna. Hon tittade upp på människan som stod framför henne. Hon kisade. Det var killen som brukar komma in på cafét, där hon jobbar. Det var Bill Kaulitz. Den där kändisen från Tokio Hotel. 
Hon har aldrig riktigt lyssnat på dem, bara lite, men de var bra. Hon förstod inte hur hon egentligen inte kunde vara ett riktigt fan.
"Eh.. Ska jag hjälpa dig upp?", sade han osäkert medans han sträckte fram handen mot Liz. Hon tog tag i den och Bill drog henne upp på fötter igen. Han log mot henne.
"Tack", sade hon medans hon vinglade lite.
"Du verkar lite full.. Vill du att jag ska följa med dig hem så att du inte dras iväg någonstans?", sade han och såg in i Liz' ögon. Hon nickade utan att se på Bill.

 

Bill

Egentligen var han påväg för att möta killarna vid hotellet. De stod säkert utanför ingången och väntade på honom. Bill plockade upp sin mobil och klickade på 'kontakter'. Han ringde upp Tom medans han sneglade mot Liz. Hon verkade inte vara något fan, det har hon aldrig verkat vara. 
"Bill, vart är du!?", svarade Tom i andra sidan telefonen. 
"Eh, jag följer med en tjej hem. Hon verkar full", svarade han och kliade sig lite i hårbottnen.
"Va? Men Bill.. Vem är hon då?"
"Ja, du vet tjejen Liz som jobbar på cafét vi brukar gå på?".
"Aha, hon.. Men är inte du lite intresserad i henne?", sade Tom och man hörde på hans röst att han drog på munnen. Bill kände sin bror.
"Aja, men jag måste lägga på. Jag kommer sen.", sade han och tryckte på 'avsluta samtal' och lade ner mobilen i sin jeansficka. Liz gäspade stort och hade blicken fäst på backen. 
De fortsatte att gå, det verkade vara en lång väg till hennes hus. Det var det också. 
"Vem var det du ringde?", sade Liz och bröt tystnaden. För att vara full var hon väldigt blyg.
"åh, det var min bror Tom", sade han. Bill upptäckte att det hade slutat regna. 

De två främlingarna rundade höger. De var framme och stod vid Liz' staket. 
"Vill du följa med in eller?", sade hon lite lagom kaxigt och kollade upp mot honom. Han charmerades av hennes ögon.
"Nej, det behövs inte.."

"Jo, kom!", sade hon och tog ett fast grepp om Bill's arm. Hon stampade uppför en kulle och in genom dörren. 
Huset var lagom stort, men ändå litet. Man hörde att någon sprang mot hallen.
"Åh, Elizabeth! Äntligen är du hemma!", sade en kvinna som sprang ut från vardagsrummet. Det måste vara mamman. 
Hon kramade om sin dotter och lade sedan sitt ansikte på Bill och gav honom smått en mördarblick.

 

Nästa del kommer snart. Vad tycker ni? :) Haha, jag är ingen profissionell författare heller så.. xD

Detta är en fanfiction blogg. Här kommer jag skriva fanfics om TOKIO HOTEEEEL yaay! ;D 

 

Detta är huvudpersonen i novellen ''Dark Side Of The Sun'' , Liz. Egentligen heter hon Elizabeth btw. Hon är 19 år och bor i Berlin tillsammans med sin mamma Anja, hennes storasyster Steffi, hennes två lillebrorsor Benjamin och Alexander och hennes lillasyster Amilia. Liz är den nästäldsta barnet i familjen och har tagit hand om alla mest. 

Anja är sjuk, väldigt sjuk. Hon är dödlig och det skadar familjen hårt.